tunga moln

jag kan inte andas
luften är kvav ikväll
kan inte andas
ta mig tillbaks igen
ligger här i blixtarnas sken
räknar på hur långt bort du e
tunga moln

Vi som alltid trycks ner trots att vi ställer upp

Jag är jag och jag kan inte vara någon annan än mig själv. Jag är alltid den som försöker finnas där för alla andra även om det betyder att jag sätter mig och mina behov i andra hand. Jag är alltid den som ger och ger och får ingenting tillbaka. Och jag önskar att jag kunde vara annorlunda ibland. Att jag kunde känna mindre, ge mindre, vara kallare och hårdare för att det behövs också ibland. Men istället är jag den som blir utnyttjad för att jag bryr mig så mycket om andra människor och vill finnas där för dom även om dom inte finns där för mig när det är jag som behöver det. Och det gör ont. Det gör ont som fan.

It's still a little hard to say what's going on


RSS 2.0